att omvandla frustration till engagemang

Smålandshelgen är över och kan sammanfattas med dessa tre ord: 
betydelsefull, givande och glädje.

Jag är glad ända in i hjärtat efter en sån här helg! 
I lördags lämnade vi Örebro ungefär kl. 12 efter att ha hämtat släp och packat in instrument för en tre+ timmar lång bilresa. Det går inte fort med släp... Men vad gör det när det är trevligt sällskap :)
Kl. 15 ankom vi till Missionskyrkan i Vetlanda och blev bjudna på mat. Därefter började ljudrigg och soundcheck och andra förberedelser.
En timme innan en konsert går det knappt att prata med mig, eller.. Jag är i alla fall kanske inte i mitt esse. Haha! Superstressad och rörig och springer runt och ja. Men kl. 
19 var det i alla fall dags för konsert i Vetlanda och det gick ju faktiskt 
fantastiskt bra!
Så otroligt roligt att höra att det var så bra och att folk var nöjda med konserten! Och jag var också jättenöjd! Ååååh va det är roligt när det blir bra och uppskattat!

Därefter for vi till Sävsjö där vi skulle sova, men först hade vi tv-spelskväll, och till min stora förtjusning: trummorna fanns till RockBand och GuitarHero!
Dagen därpå väntade Bodaborg! Jag säger ju det, helgen var full med höjdpunkter! Inte för att vi tog så många banor.. Men jag älskar Bodaborg! (De säger att jag är bra på att överdriva saker.. Så när Amanda såg Bodaborg blev hon väldigt besviken. På mina beskrivningar hade hon förstått det som ett uppbyggt typ fort mitt ute i skogen... Förlåt Amanda haha!).

Senare på söndagkvällen var det dags för konsert i Sävsjö som också gick jättebra! Jag säger det igen, vilken fantastisk helg!

Allt som allt fick vi in 11 022 kronor till vår insamling och är nu uppe i 19 869 kronor!! :)

Och något som inte gjorde helgen mindre fantastisk: jag fick träffa gamla smålänningar och vänner och inte minst Malin - min barndomsvän! Det var fantastiskt roligt, om så än för en kort stund, men det var bättre än ingenting!

Guldstjärnan i bloggen går till jättemånga, till Missionskyrkan i Vetlanda och Allianskyrkan i Sävsjö för att vi fick möjligheten att komma och spela, för boende och mat och allt därtill, till Ronny Jansson och Monika för en superfin frukost, till Inger Pellsjö för en jättegod middag (med efterrätt!!), till Ludvig och Karl Hanzén och Petter Olofsgård och Klara som hjälpte oss med ljud och bild, till Lisbet Borgenvik för utlåning av bil, till Erik som lämnade släp och ljud på måndagmorgonen, till Roland Frick. 
Vänta... Jag fortsätter lite till: och inte minst till moster Sicka, mamma och pappa, Klara och Edward, Malin, Lilian och Arne som alla åkte mååånga mil för att stötta oss på vår konsert! Det betyder mer än ni anar!!

Jag avslutar inlägget med att citera Rolands fina avslutning på konserten i Vetlanda, det var så fint sagt:
"Tack för att ni har omvandlat frustration till engagemang".

TACK till alla berörda. Ni anar inte vad det betyder.

Och inte minst TACK till er

guldkorn i vardagen

Jag är väldigt dålig på att prata i telefon. Och jag svarar aldrig om det är privat nummer eller om det är ett nummer som jag inte känner igen. Av den anledningen fick jag under min föreläsning idag ett sms av min bror där det stod "se till att svara i telefon om det ringer idag oavsett nummer" och jag undrade med en gång vad det nu var han låg bakom.

Vid lunchtid idag ringde då ett nummer jag inte kände igen och jag blev nervös bara vid första signalen, jag vet, jag är väldigt töntig med det där... 
"Tjena Alma, direkt i radion i Jönköping, P4 Jönköping Alma, va kul att du svarar". 
Helt paff blev jag och började skratta! Sen fortsatte han prata om Lasse Kronér och jag fattade ingenting, men låtsades bara hänga på.. haha! 
Trots min telefonfobi som jag gärna kallar det gick det ändå faktiskt ganska bra tycker jag! Ett väldigt feltajmat "yes" var den värsta missen tror jag.. Så för er som vill lyssna så bjuder jag ändå på detta, klicka på länken nedan:
http://sverigesradio.se/sida/ljud/4259438 

och klicka sedan på texten som ser ut såhär: 12.30 - 13.00 torsdag 15 nov 2012 och klicka därefter fram till ca 24 minuter in i klippet så kommer det där!

Mycket nöje haha :)

Guldstjärnan i bloggen till bror min som låg bakom det här.. För det var ju ändå väldigt kul :)

mot barndomens småland!

när saknaden rinner över

Det var på måndagmorgonen den 19 februari 2007 då jag under min psykologilektion mottog samtalet från pappa att du dött. Gått bort. Flyttat hem. Vad man nu än vill säga. Innebörden är densamma; du lämnade oss och du lämnade lidandets väg och svängde av mot evigheten. Inte för att du hade något val. För att det var så det blev. 

Emilias "Big big world" gick varmt på pianot när du kom och hälsade på. Alltid ville jag och min syster visa upp vad vi lärt oss spela sen sist du var hos oss och alltid stod du bakom oss och lyssnade och uppmuntrade oss. Att spela på din begravning var det svåraste i musikväg jag gjort, jag gjorde det bara för dig.

Julen 2006 var inte som alla andra. Du som alltid brukade vara med oss under julen var för trött för att åka till oss och stannade istället hemma. Du firade din sista jul i din ensamhet. Det är så tungt att tänka på det. Sista gången jag träffade dig var sommaren -06, vår sista sommar i Landsbro. Och jag stack iväg till kyrkan och övade med Filip... Hade jag vetat att det var sista gången hade jag aldrig gått, jag hade varit vid din sida hela tiden och jag hade sagt hur mycket du betyder för mig så att du skulle fått veta det. Nu kan jag bara hoppas att du visste.

I somras var jag och Johan i Helsingborg. Nostalgitripp. Vi åkte förbi din lägenhet flera gånger, jag letade efter den röda målarfärgsdroppen på ytterdörrshandtaget som signalerade att det här var din uppgång. Men jag hittade den inte... Jag hittade inte dig vinkandes från ditt fönster heller. För du finns ju inte kvar här.

En dag var vi på Kullaberg och så klättrade vi i Nimis och Arx. Sist jag var där måste varit när vi var där när jag var, vad kan jag varit, fyra-fem år? Men nu var det bara jag och Johan. Ingen morbror Toy som följde med oss.

 Det blir ju aldrig detsamma. Du kommer inte tillbaka. Men jag vet ju i alla fall vart du gått. Och man skulle bara våga att ta ifrån mig det hoppet om att vi en dag ses igen. Att jag en dag återigen får se flinet du alltid drog på när du klev innanför dörren på Ågatan. Eller se dig vinka sådär med fingrarna. Höra dig fråga "Programmet?" eller "Vem tror du att du är?". Se dig himla med ögonen och sucka sådär som bara du kan när jag svarat på någon av dina dryga kommentarer.

Min morbror förlorade kampen mot cancer 2007. Han är en förebild för mig. Kunna leva i nuet och njuta av det. Att alltid vara positiv och tacksam. Omsorgsfull. 
När jag blir stor, då vill jag bli som du.

Jag träffade dig i somras...önskar jag att jag kunde säga. Men på ett sätt kan jag det. Du finns ändå alltid med mig, och du känns lite närmre ibland. Som när jag är i Helsingborg eller under varje julafton. 
Fem julaftnar har gått sen du försvann. Vi pratar alltid om dig och jag tänker alltid på dig. 
Du finns fortfarande med oss. Och kommer alltid göra.

Älskade morbror Toy, vad du fattas mig.

Hur kan jag inte göra nåt.

det finns något gott i världen. och det är värt att kämpa för

I veckan ringde tidningen från min barndomsort, Vetlandaposten, och ville skriva någonting om vårt projekt. Jätteroligt! Klicka på länken nedan och gå till sidan 4 så finns där en liten artikel om oss om man vill läsa:
http://www.e-pages.dk/vetlandaposten/448/demo/

:)

Imorgon ska jag till Bilda igen och skriva ut de sista affischerna som ska tryckas till resterande spelningar, sen tar jag helg!
Idag mitt på ljusan (snarare regniga) dagen unnade Johan och jag oss lite vardagslyx med att titta på Sagan om konungens återkomst. Den trilogin är den mäktigaste som finns, som nånsin funnits och som nånsin kommer finnas. Det tror jag. Så mycket kloka citat. Som den gamla Sagan om Ringen-nörd jag en gång var (okej, är...) kommer det kanske dyka upp lite favoritcitat här då och då för att ge er några visdomsord på vägen! Här kommer första:

"How could the world go back to the way it was with so much bad happened?

But in the end it is only a passing thing, this shadow. Even darkness must pass. 

A new day will come.

And when the sun shines it will shine out the clearer.

- What are we holding on to, Sam?

- That there's some good in this world, mr Frodo. And it's worth fighting for."

Johan tycker alltid att jag blir för insatt i filmer. "Det är en fantasivärld älskling". Det kanske det är... Men jag tänker ändå fortsätta applicera filmcitat och filmbudskap i mitt liv och i min värld!

There is some good in this world. And it is worth fighting for.

tack i tusenfalt

I fredags hade vi vår första konsert! 
Det var i Pingstkyrkan i Köping och jag var så sjuuukt nervös hela dagen. Inte bara för konserten (eller jo, mest) men också lite för tentan som skulle skrivas på max 1 ½ timme. Jag är en "långskrivare", jag brukar sitta ganska länge på en salstenta annars, men den här dagen hade jag inget val. Efter så många besvarade frågor jag kunde och med en enorm skrivkramp lämnade jag in den efter en timme och en kvart. Nu är det bara att hoppas att det gick vägen! Vem vill skriva en omtenta 22 december? Inte jag i alla fall! 

Konserten gick jättebra, mycket bättre än förväntat, bild och ljud funkade fantastiskt bra och det var mycket uppskattat ifrån besökarna, jätteroligt! Vi fick in nästan 5000:- till Ung Cancer och Cancerfonden i Köping så vi närmar oss vårt mål med stormsteg! Fortsätter det så här så hamnar vi nog en bit över också... :) vågar man säga så? Kanske inte ska göra det egentligen, då utmanar man väl ödet...

Tusen tack till Lisbet Borgenvik, Roberth Brunström, Johan Carling och alla ni andra som på något sätt var inblandade i konserten, med mat eller ljud osv och till Köping Pingstkyrka förstås för att vi fick möjligheten att komma!

Och så guldstjärnan i bloggen förstås. Den går faktiskt till Daniel, Joel och Andreas som åkte från Örebro för att stötta oss, fast att vi har en konsert i Örebro i december... Hur fint var inte det! 

Nu säger jag som Amanda: längtar redan till nästa konsert!! :)

telefonintervju och telefonfobi - men det blev ju bra!

Läs gärna en artikel om oss som blev publicerad idag på nättidningen Magazin24.se! :)

http://magazin24.se/2012/11/01/de-spelar-for-livet