måndag 17 december 2012

låt aldrig hoppet försvinna

Jag blev så inspirerad av en klasskompis igår så jag skriver som henne.

Är det inte fascinerande hur små förändringar kan fånga så mångas uppmärksamhet och engagemang? Att Disney klipper i årets Kalle Anka är en av många enorma debatter som engagerar tusentals på sociala medier. Det debatteras, det diskuteras, det kastas glåpord mot den som inte tycker som du - allt på en ganska låg nivå. Sociala medier i all ära, men det är ganska lätt att sitta gömd framför en skärm och skriva sina - ofta provocerande - åsikter och värderingar. Skulle allt ske "i verkliga livet" skulle det gå till på ett helt annat sätt. Svenskar som är konflikträdda, blyga och rädda för att stå ut skulle sitta i ett hörn och det enda de vågar ge uttryck för är en eventuell nick eller skakande på huvudet. Jag generaliserar, jag vet. Men bakom en dator är det så lätt att vara otrevlig, uttrycka sig hur som helst och bortse från all etik och moral. Svenskar är fega.

Och jag är inte bättre än nån annan. För här sitter jag och gör precis samma sak.

Urvalet är enormt. Det är bara att välja en debatt och slänga dig in. Julkalendern, att klippa i Kalle Anka, chokladbollar vs negerbollar, you name it. Förstå mig rätt, jag tycker det är jättebra att folk tycker någonting och står upp för det, det tycker jag verkligen. Men använd det engagemanget folk får för en förändring i Tomtens verkstad till något annat också. Är det inte dags att försöka omprioritera lite? Använd de sociala mediernas makt i folks liv till att skapa förändring i det stora. Inspirera människor till att använda den gedigna diskussionsviljan de bär på till något som gör världen till det bättre.
Men visst kan det ibland kännas övermäktigt... "Vad kan jag göra?". Men när man funderar kan man faktiskt vara med och bidra till en bättre värld på flera sätt och som inte kräver särskilt mycket. Bli fadder, bli månadsgivare, köp julklappar som går till de mest behövande! Här är bara några exempel på sidor att lägga sin energi och sitt engagemang på:
www.unicef.se
www.cancerfonden.se
www.ungcancer.se
www.barncancerfonden.se
www.raddabarnen.se
www.plan.se
www.minstoradag.se

Så att vi kan fira jul med ett någorlunda gott samvete


måndag 10 december 2012

sänk dina vita vingar

"Sänk dina vita vingar över stridernas blod och larm,
över all suckan ur människobarm,
över de släkten som gå till ro,
över de ungas dagande bo".

Den bästa version som jag hört av en av de finaste julsångerna.

torsdag 6 december 2012

vinter........kaos

Nog för att jag älskar vintern och snön som lyser upp ett mörkt Örebro. Men jag älskar den inte när man ska köra flera mil i snökaos och jag älskar den definitivt inte när jag måste gå upp ännu tidigare om mornarna för att hinna med att ta bussen tjugo över sex för att vi inte vågar riskera att köra bil.
Jag har praktik i Nora. Därav min bittra introduktion till detta inlägg haha! Men, imorgon är det sista dagen och sista körningen i vinterkaos.

Tyvärr har jag råkat få något virus också förstås, lagom till spelningarna om två dagar! Det känns inte jättestabilt men jag får kurera mig så gott jag kan, äta vitlök, apelsiner, dricka litervis och kissa hela tiden - det brukar funka! Med mitt superförsvar (som jag ibland skryter om lite för mycket..) borde jag vara helt pigg till lördag!

Artikeln i Dagen:
"Tio unga tjejer..." Nja.. Nästan rätt haha.

Guldstjärnan i bloggen går idag till Robin för att han fixar så jag kan kurera mig istället och till Oskar och Louise som hjälpt till att affischera oss lite överallt!

Puss&kram!



söndag 2 december 2012

"och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det"

Favoritmånaden är här och decembervintern likaså, precis som det ska vara. Minusgrader. Mörker. Men ljusen i alla fönster lyser upp och värmer det kallaste hjärta. 

Det är alldeles jättelugnt med Spelar för Livet för tillfället. Lite planerande av släp- och ljudfix och affischuppsättning till helgens spelningar står bara på schemat. På lördag spelar vi först på förmiddagen på Marieberg Galleria och senare på kvällen i Immanuelskyrkan i Örebro. Kom kom och stötta oss i kampen mot cancer!

Det är alltid lite jobbigt att spela på hemmaplan, det blir en helt annan känsla av att man måste leverera då. Alltså, göra det jättejättebra. Men det kommer förmodligen gå jättejättebra, det är förhoppningsvis bara mina ganska så instabila nerver som spökar lite som vanligt :)

I övrigt ringde tidningen Dagen till mig i veckan och frågade lite om projektet. Jättekul!

Tänk om detta blir våra två sista spelningar.. Så sorgligt! Jag ska njuta så mycket jag bara kan :) 

Efter en fin helg med Joybells säger jag och min för tidigt (enligt mina vänner, inte enligt mig!) julpyntade lägenhet godnatt, sov så gott!