nu tackar jag för mig och vi för oss

Spelar för Livet har varit avslutat ett bra tag, men det här sista avslutningsinlägget har dragit ut på tiden något alldeles. 
Nu är det i alla fall över, Spelar för Livet har spelat för sista gången, insamlingarna är inskickade och avslutade och det är med blandade känslor som projektet nu avslutas helt och hållet.

Det har tagit mycket tid att hålla igång Spelar för Livet, mycket frustration, mycket glädje, mycket tacksamhet, mycket sorg - som sagt blandade känslor. Nu är det i alla fall över och jag kan tacksamt luta mig tillbaka och tänka tillbaka på den här tiden och allt som den givit mig. Jag har lärt mig så mycket.
Jag hoppas att den har gett lika mycket till alla er som gjort Spelar för Livet möjligt: Björn, Oskar, Oscar, Robin, Erik, Sandra, Louise, Samuel, Amanda, Erica.

Jag vill ge alla er som uppmuntrat och stöttat vare sig det är genom värmande ord, gåvor till insamlingen, lyssnat till eller ställt upp i samband med konserter, 
ett så otroligt stort TACK. För varje liten gest och varje litet ord.

Jag är så otroligt glad att jag fick den här chansen och möjligheten att få göra det här, jag är så tacksam till er som varit med och drivit detta att ni ville vara med. Det har betytt mer än ni anar! TACK.

Till morbror Toy. Mormor och morfar, farmor och farfar. Till Eva-Marie och till dig.
- det var för er.





Hur kunde jag inte göra något.

                                                                                                                         /Alma

livets eviga kamp för tacksamheten

Spelar för Livet har gjort sina sista konserter. Med flaggan i topp! Även om vi inte avslutade som hela gänget utan bara några av oss.

Vi hade vår sista spelning den 15 april på "My story" som jag skrivit om i föregående inlägg. Ett jättebra koncept med lite snack och bilder varvat med sång. Och vi fick även in en liten slant till vår insamling. En jättelyckad kväll blev det! Nedanstående ljudklipp är ifrån denna kväll när vi genomför en akustisk version av Swedish House Mafia's "Save the world" om man är intresserad av att lyssna! (Endast ljud alltså, ingen bild).

Den 22 april avslutade några av oss Spelar för Livet genom att sjunga på en minnesstund för en 25-årig kille som gått bort i cancer. Oscar som sjunger i Spelar för Livet, det var hans kusin, så vi blev tillfrågade om vi ville komma och sjunga några sånger. Jätteroligt att bli tillfrågade till en så viktig dag. Erik hade med sig saxofonen också, guld ju.

När man stod där och lyssnade till hans mammas och hans brors tal så kan man ju inte annat än att imponeras. De har just förlorat en son, och en bror, alldeles för tidigt - men de pratade om allt det positiva, allt det fina. Att man ska vara tacksam för tiden man får och har fått.

Och här sitter jag och nästintill dagligen klagar över någon småsak i mitt liv som är lite jobbigt. Och jag gissar att du känner igen dig.

Visst är det väl sorgligt att det ska behöva hända något tragiskt och orättvist för att man ska bli tacksam över livet, men bättre det än att aldrig lära sig att vara tacksam över livet. Eller... Jag vet inte. Det är synd bara att det är så svårt. Jag jobbar med det varje dag, att vara tacksam. 

När sådana här saker händer blir man fruktansvärt ödmjuk inför livet. 

Och det är det bästa med sjuksköterskeyrket - att man blir just ödmjuk inför livet.

Varje dag är en gåva.

häng kvar under slutspurten!

Men åh, hej!

Så här drygt tre månader sen sista inlägget vet jag knappt om jag vågar skriva någonting, det är ju helt enkelt för pinsamt och dåligt att jag inte uppdaterat..!

Är ni kvar?

Här får ni en snabbgenomgång av vad som hänt sen sist:

årets sista spelning gick av stapeln 8 december med två spelningar på en dag; först Marieberg och sen Immanuelskyrkan. Dessvärre utvecklades detta virus (om ni minns att jag skrev om det) lagom till denna lördagens två spelningar. På morgonen kunde jag inte prata men värmde upp rösten så gott det gick och gick på Zyx och Alvedon hela dagen.
Mariebergspelningen gick bra och vi fick en fin gåva till insamlingen för detta, tack för det, Marieberg!
Spelningen i Immanuelskyrkan gick också bra, bortsett från att jag själv mimade i de låtarna jag inte behövde sjunga förstås, haha. Tack Edward och Viktor för ljud- och bildteknik!

Natten efter dessa spelningar hade jag andningssvårigheter (ja, det är faktiskt sant även om det låter lite överdrivet om ni frågar t.ex. Johan. Men här får ni väga in att jag är enormt hypokondrisk och andnöden var allvarlig för mig. haha). In till akuten for vi jag och Johan kl. 5 på morgonen och jag las in för laryngit (struphuvudinflammation) med upprepade inhalationer nästkommande dag. Så Spelar för Livet ledde till en inläggning för min del, en erfarenhet rikare!

I nuläget har vi fått en förfrågan om att vara med och medverka vid en kväll som heter "My story" i Citykyrkan den 17 april, inte hela konceptet, utan vi framför några sånger under kvällens gång. My story är en kväll där en "talare" delar med sig av sin story/livsberättelse och under denna kväll är det ett par som berättar om hur cancer på flera sätt påverkat deras liv. Jättekul att ha fått frågan, och en jätteintressant kväll, så om ni är sugna - boka in datumet redan nu!

I övrigt letar vi efter ett bra datum att få ha vår absolut sista spelning med Spelar för Livet. Den kommer förmodligen också äga rum i Örebro, i Filadelfiakyrkan under våren. Jag hoppas såå mycket att vi alla i gruppen kan hitta ett datum som passar alla och att vi får tag i en snäll själ som vill vara ljudtekniker :)

För min personliga del så har jag otroligt många bollar i luften, så det är mycket att tänka på. Att få rabbla upp alla grejer är lite av terapi för mig, så om ni inte undrar vad det är för bollar kan ni sluta läsa här!

Först och främst går jag i skolan och denna kursen är riktigt maffig. Jag har nu betat av två tentor på en vecka, varav en ska vara 100 % rätt på och den andra måste man få godkänt på för att få börja i T4. Om 5 dagar har jag en tredje praktisk examination och sedan går jag på VFU i 7 veckor. Under dessa veckor ska 5 uppgifter göras och lämnas in, därefter direkt efter vfu:n kommer nästa salstenta. Sedan nästa kurs om dokumentation och en skriftlig examinationsuppgift. SEN, är det SOMMAR(LOV)!

Mitt i alltihop fyller kören jag är med i, Joybells, 50 år och ska firas med ett hejdundrande kalas för över 300 personer som ska ordnas med och jag är ekonom i detta.
Spelar för Livet ska ha sina sista spelningar.
JAG PLANERAR BRÖLLOP (!!!!), letar lägenhet och jag går bredvid inför mitt nya sommarjobb som äntligen är inom sjukhusets väggar - jag har fått jobb på IVA! Såå roligt!

Så bollarna är ju faktiskt väldigt roliga, de flesta i alla fall, men det blir ändå mycket att hålla i huvudet.

Jag längtar såå till augusti..... :) :)

Bloggens guldstjärna vet jag exakt vart den ska gå! Den ska gå till Sävsjö Allians/Pingstkyrka som donerat en gåva på 10 000 kronor till vår insamling - det är helt enormt stort, och tacksamheten går inte att beskriva i ord! TACK!

(Lovar att nästa inlägg inte blir lika långt).

Puss&kram