till dig, bror: "svaret är nej. skräddarn säger nej. där har du fel!"

Jag och min bror har alltid haft en retsam relation. Som små bråkade vi mycket men vi gick - och går - ändå bra överens. När jag startade upp detta projekt skickade jag ett sms till familj och släkt och tipsade dem om att följa vårt arbete mot cancer på den här bloggen. Av min alltid stöttande bror fick jag nåt i stil med "Det där kommer rinna ut i sanden, det är bara en idé du fått nu som det sen inte kommer bli nåt av" som svar. 

Min bror var utomlands två veckor i år, i Tjeckien om jag inte minns fel, och när man har en blogg kan man ju se från vilka länder bloggen har tittats på. Under de två veckorna stod det "Tjeckien" i min landslista... Jag var tvungen att reta honom lite och  säga att han var min mest trogna bloggläsare som till och med läser på en utomlandssemester. Han svarade ungefär "pfft, det behöver inte vara jag, det kan vara någon annan", men kom igen, bror, är det en slump att det stod Tjeckien bara under just de två veckorna du var där och har aldrig mer gjort efter det? Haha nej, jag tror inte det i alla fall!

Det har varit lite tumultartat i Spelar för Livet senaste tiden, några hjärnspöken som stressat mig lite. Erica som är en av sångarna har i veckan fått veta att hon och hennes man fått ett stipendie för att åka till Nepal som de inte kunde tacka nej till (vilket är väldigt föståeligt!) så då har jag funderat över ersättare eller hur man ska göra. Och Björn som är pianist har fått jobb i Jönköping. När jag först läste hans inlägg stannade nästan mitt hjärta då jag trodde att han också skulle få svårt att vara med. Men Björn är bäst och fixade det såklart och kära Amanda har tackat ja till att vara ersättare för Erica! Allt har löst sig, det är fantastiskt!

Så där, bror, höll det på att gå lite illa, men vad jag vill säga med det här inlägget är... HA-HA! Det här blir av och det har inte runnit ut i sanden! Där fick du!

Men, jag vet ju att du är stolt över mig. Och du är faktiskt alltid stöttande. I hemlighet. Så ingen ska märka det. Men jag känner dig för bra för att du ska kunna smyga med det. Sorry.

Ska vi göra det ännu mer pluttinuttigt? You got it!
Jag är stolt över dig. Och jag kommer faktiskt alltid stötta dig.






Hur kan jag inte göra nåt.