att stilla ett oroligt hjärta

Alla människor är unika. 

Men jag är precis som de flesta andra (om inte värre) när det gäller en sak. Förmågan att tro att allt är cancer. 

Min Johan har haft ont i sin hals i sex veckor nu, började som feber och förkylning, sen försvann febern och förkylningen men inte det onda i halsen. Det är väldigt svårt att få honom att gå till vårdcentralen, men efter påputtning av hans föräldrar och vänner så lyckades vi tillsammans övertala honom att gå i måndags. Vilken bedrift, va, haha! Hur som helst så tog de prover som inte visade något vad de sa, men han fick en läkartid och gick dit igår. Då tog de massa prover som de skulle skicka till USÖ (Universitetssjukhuset i Örebro) och han ska få besked imorgon. 

Man ska inte göra som jag gjorde igår... Googlade "halsont under lång tid" för vad fick jag upp om inte massa diskussionsforum med lika nojiga människor som jag. "Jag har haft ont i halsen tre veckor nu, tänk om det är cancer" eller "min kompis hade dåligt immunförsvar och ont i halsen flera veckor, det visade sig att det var cancer". 

Överallt... Vart man än vänder sig... I vilket diskussionsforum man än läser i finns den... Rädslan för att det man lider av ska vara cancer.

Och jag är precis likadan.

Hur blev det så här?

Hur kan jag inte göra nåt.